-

Hittills idag har jag seriöst ätit 893,5 kalorier. Helt seriöst. Jag har lust att gå och spy, fast jag vet att det inte kommer hjälpa ett dugg. Jag skäms, fyfan.

Skrivet den 29 januari 23:57, upplevt den 28-29 januari

Det var fest, både i Norrbacka och Sigtuna. Vi skulle ha åkt till Norrbacka, men Rasmus som skulle ha varit där var i Göteborg den här helgen, så vi skulle kolla hur det var i Sigtuna istället. När vi går runt och hälsar på alla så ser jag honom. Jag snappar snabbt upp hans namn, Calle. Eller Carl, som jag tycker är ett väldigt fint namn. Alltid när jag ser åt hans håll så möter han min blick och håller kvar den tills det att jag bryter ögonkontakten. Han börjar också följa efter mig. Inte sådär bakom mig, så att jag ska märka det, utan väldigt diskret. Det var Freddie som påpekade det. När hon och jag sedan står och pratar med den antagligen mest sociala tjejen på hela festen så kommer han liksom fram och lyssnar och säger att hon är hon är hans bästa vän och lägger armen om henne. Och det är så allting börjar. Han fäller någon kommentar om min navelpiercing eftersom att jag hade magtröja och då kommer Johan in och säger att han också vill ha det. Så när vi har vikt upp hans tröja så lägger vi armarna om vrandr och säger något om att vi är coola som har magtröjor. Då frågar Carl om vi är tillsammans, vilket jag nekar för glatta livet. Han ler och ser ganska nöjd ut. Vi går ner och står och pratar med honom och en av hans kompisar som jag aldrig uppfattade namnet på. Sedan sätter jag mig i soffan och säger åt Freddie att sätta sig brevid mig. Hon kommer inte, men istället så kommer Carl och sätter sig onödigt nära. Våra ben trycker mot varandras, och jag är säker på att jag inte är ensam om att känna hur dom bränner när dom nuddar varandra. Han lägger armen om mig och efter några sekunder så kysser vi varandra, utan att jag har en aning om hur det gick till. Resten av kvällen minns jag knappt. Men jag minns att det var mycket läppkontakt, mycket händer om varandras midjor och min hand i hans. Han är otroligt söt, med långt hår som sticker ut under mösskanten. Och hans ögon, sådär blå och mystiska, som om det är någonting han vill säga. Men istället så låter vi våra händer och läppar tala samma språk. "Den natten somnade jag i hans armar i en soffa, som var så trång att man var tvungen att ligga väldigtväldigt nära för att få plats."


HAHA, vilket skämt?

Tryck över bröstet och panikångest, as usual.

Säg aldrig så igen. Jag är ingenting jämfört med henne.


Jag trodde jag var redo. Ett seriöst förhållande. Äntligen. Men nej. Återigen sviker jag både mig själv dig den andra det handlar om. Förlåt, I just can't do it.

Det gör så ont i bröstet. Som att någon käller kokande vatten på mig. Mys.

MIN NOS ÄR BRA TRALALALALA

Jag har precis kommit på att det faktiskt finns en sak som jag är relativt nöjd med, och det är min nos! Tack Marcus för att du fick mig att inse det. HAHA<3


Update: Nej föresten. Jag kom på att jag hatar min näsa också. Back to zero then.

-

Alltså, det känns så jävla konstigt. Det är liksom ett tryck över bröstet. Som om jag låg på rygg och någon låg med sin arm tvärs över min bröstkorg med hela sin kroppstyngd. Känner syrebristen tar ifrån mig all min energi. Det känns så, konstigt.

-

Okej, jag brukar faktiskt inte vara SÅ dålig på det där med lösenord. Blogg.se måste ha ett seriöst fel med det där, eller så är jag fan dum i huvudet på riktigt!

My silence Declare me.

-

-

Jag är seriöst trött på att folk ska utnyttja mig hela tiden.
Och jag är trött på att du aldrig försvinner. Jag längtar till den dagen då jag aldrig någonsin kommer behöva se dig igen. Försvinn ur mitt liv, jag vill inte ha dig här. Du bara förstör ALLT.

Värt.

Jag är ganska bra på att lägga ner onödig tid på att kolla på ''Du är vad du äter'' och gråta över min egen otillräcklighet.

-

"Jag vill bara säga att jag berättade det för att jag skulle framstå som en idiot och i och med det kunna glömma allting. Jag antar att du inte har någonting att säga, så vi låter det bara vara nu."

...och det känns redan bättre. Det kanske var ett bra val ändå.

-

HAH jag kom på lösenordet! Jag kan verkligen inte ha lösenord på den här skiten. Sämst på att komma ihåg det.

Perfektion.

Seriöst, kolla var perfekt hon är. Förutom brösten såklart, det ser ju ganska cp ut. Men hon är perfekt smal! Jag kan inte bli sådär smal, mina höftben sticker ut för mycket och det blir cpfult.

...

Okej, jag har glömt lösenordet till bloggen. GREAT! Jag är typ, duktig.

What are words if you really don't mean them when you say them?

Okej.
Jag har fattat att jag är sämst,
och att hon är så mycket bättre,
än vad jag någonsin var.
Än vad jag någonsin kan bli.
Förlåt.
Förlåt för min otillräcklighet.

(Åh jag vill bara försvinna från allt.
Ha en egen lägenhet,
där ingen behöver bestämma över mig.
Där ingen lagar frukost.
Där ingen lagar lunch.
Där ingen lagar middag.
Där ingen bryr sig om jag äter,
eller inte äter alls.
Där ingen bryr sig om jag ligger i sängen
och gråter till jag inte kan stå på benen.
JAG VILL BORT FRÅN DET HÄR,
JAG ORKAR INTE MER!
Ser ni inte att jag bryter ihop?)

RSS 2.0