-
Seriöst, fyfan vad allt är hopplöst just nu. Jag vill bara somna och aldrig med vakna. Jag orkar inte mer.
Panikpanikpanik.
Helvetes jävlar. Jag visste att någonting inte var som det skulle! Jag har läst, i stort sätt hela dagen, om ätstörningar. Jag vet ju att jag håller på att falla ner dit igen ganska rejält. Men iaf, jag läste en frågestund på en blogg och jag vet helt seriöst inte vad jag ska säga. Ni får läsa det själva:
Fråga: Hur funkar det med inlärningen idag? Är det svårt med minnet o läsa o sådär? Jag tänker om det har påverkats av sjukdomen?
Svar: Jag märker att min inlärning inte är som den har varit, och jag antar att det påverkats genom sjukdomen. Förr kopplade jag saker mycket snabbare än vad jag gör idag.
Seriöst, jag fick panik när jag läste det. Jag har ju märkt det! Jag kan absolut inte koncentrera mig som förut, och jag känner mig så himla trögfattad av någon anledning. Fyfan, vilken panik jag har. VAD FAN SKA JAG GÖRA?! Jag vill inte sluta, vill inte bli äcklig och fet. Men jag vill inte heller bli dum! Enda gångerna jag är nöjd med mig själv är när jag har gått ner i vikt eller fått ett MVG. Snälla, ta inte det ifrån mig.
-
Jag har kommit på att det seriöst inte finns en enda sak med på mig som jag är nöjd med. Absolut ingenting. Varken utseendemässigt, beteendemässigt eller egenskapsmässigt. Känner mig rätt värdelös.
Gråter över att jag är så misslyckad och dålig. Känner ingen glädje i någonting. Men det värsta är att INGEN vet att det är just så.
Gråter över att jag är så misslyckad och dålig. Känner ingen glädje i någonting. Men det värsta är att INGEN vet att det är just så.
-
Hur berättar man för sin egen mamma att man har tappat livslusten?
-
Nu ska jag gråta sönder i ångest. Ha det bra.
-
En ensam liten flicka går runt i staden, alldeles för tunt klädd och med blöta skor. Sicksack går hon, överallt. Omväg efter omväg. Klockan börjar närma sig småtimmarna, men hon fortsätter bara att gå. Hon fryser, men tänker att det är bra, för man bränner mer kalorier då. Och det behöver hon efter en dag som denna.
Vi lever i en ätstörd värld.
Vi lever i en ätstörd värld.
.
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad Misslyckad
Idioter.
Dra åt helvete, jälva idiot. Ljug aldrig för mig.
Jag fattar att du inte vill ha mig där, så säg bara ingenting alls istället.
Jag fattar att du inte vill ha mig där, så säg bara ingenting alls istället.
-
Tack mamma, tack för att du praktiskt taget säger till din ätstörda dotter att hon är fet. Tack så mycket, det värmde. Verkligen.
280 dagar åt helvete.
280 dagar åt helvete.