Skrivet den 29 januari 23:57, upplevt den 28-29 januari
Det var fest, både i Norrbacka och Sigtuna. Vi skulle ha åkt till Norrbacka, men Rasmus som skulle ha varit där var i Göteborg den här helgen, så vi skulle kolla hur det var i Sigtuna istället. När vi går runt och hälsar på alla så ser jag honom. Jag snappar snabbt upp hans namn, Calle. Eller Carl, som jag tycker är ett väldigt fint namn. Alltid när jag ser åt hans håll så möter han min blick och håller kvar den tills det att jag bryter ögonkontakten. Han börjar också följa efter mig. Inte sådär bakom mig, så att jag ska märka det, utan väldigt diskret. Det var Freddie som påpekade det. När hon och jag sedan står och pratar med den antagligen mest sociala tjejen på hela festen så kommer han liksom fram och lyssnar och säger att hon är hon är hans bästa vän och lägger armen om henne. Och det är så allting börjar. Han fäller någon kommentar om min navelpiercing eftersom att jag hade magtröja och då kommer Johan in och säger att han också vill ha det. Så när vi har vikt upp hans tröja så lägger vi armarna om vrandr och säger något om att vi är coola som har magtröjor. Då frågar Carl om vi är tillsammans, vilket jag nekar för glatta livet. Han ler och ser ganska nöjd ut. Vi går ner och står och pratar med honom och en av hans kompisar som jag aldrig uppfattade namnet på. Sedan sätter jag mig i soffan och säger åt Freddie att sätta sig brevid mig. Hon kommer inte, men istället så kommer Carl och sätter sig onödigt nära. Våra ben trycker mot varandras, och jag är säker på att jag inte är ensam om att känna hur dom bränner när dom nuddar varandra. Han lägger armen om mig och efter några sekunder så kysser vi varandra, utan att jag har en aning om hur det gick till. Resten av kvällen minns jag knappt. Men jag minns att det var mycket läppkontakt, mycket händer om varandras midjor och min hand i hans. Han är otroligt söt, med långt hår som sticker ut under mösskanten. Och hans ögon, sådär blå och mystiska, som om det är någonting han vill säga. Men istället så låter vi våra händer och läppar tala samma språk. "Den natten somnade jag i hans armar i en soffa, som var så trång att man var tvungen att ligga väldigtväldigt nära för att få plats."
HAHA, vilket skämt?
HAHA, vilket skämt?
Kommentarer
Trackback