Och så länge varade det.

Jag har nog aldrig mått så dåligt. På riktigt.
Jag vill inte bråka med dig för någonting såhär dumt.

Jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och gråta ögonen ur mig.
Jag vill bara försvinna. Bli lätt som en fjäder och flyga iväg med vinden. Bort från allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0